Komponentupplöst diagnostik av pälsdjursallergi

Komponentupplöst diagnostik av pälsdjursallergi, med särskilt fokus på hundallergi.

Beskrivning av forskningsprojekt som presenterades på EAACI i Wien juni 2016.
Referat skrivet av Dr Jon Konradsen.

Sensibilisering (förekomst av IgE-antikroppar) mot pälsdjur är vanligt och har under senare år ökat i hela västvärlden^1,2,3,4. Det är känt att sensibilisering mot hund utgör en viktig riskfaktor för utveckling av rinit, eksem och inte minst astma^5,6,7. I omhändertagandet av barn och ungdomar med allergisk luftvägssjukdom är det därför viktigt att bedöma hur exponering för hund kan påverka barnets hälsa, liksom att avgöra den kliniska relevansen av testresultat vid utredning av hundallergi.

Diagnostik av pälsdjursallergi har hittills inriktats på att detektera sensibilisering mot allergen i kommersiellt framställt mjällextrakt genom pricktest och/eller analys av IgE-antikroppar i serum. Nu har man kunnat visa att det finns specifika allergen, inte bara i mjäll från pälsdjur utan också i saliv och urin^8,9. Det har också visat sig att de extrakt som används för diagnostik av hundallergi har ett varierande innehåll av allergen vilket gör att diagnostiken riskerar att bli osäker¹⁰.

Under senare år har molekylär allergidiagnostik inneburit en möjlighet att karaktärisera och isolera enskilda proteiner i allergen från pälsdjur. Dessa proteiner kallas allergena komponenter. Vi har nu möjlighet att analysera förekomst av IgE-antikroppar i patientserum riktade mot allergena komponenter.

Hos hunden (Canis familiaris) känner vi idag till 6 allergena komponenter. Can f 1, Can f 2, Can f 4 och Can f 6 hör till proteinfamiljen lipocaliner. Can f 3 är ett serumalbumin och Can f 5, prostatiskt kalikrein, som återfinns i hanhundars urin^9,11. Av de kända hundallergenen betraktas lipocalinet Can f 1 som mest betydelsefullt och detekteras hos 50-90% av alla hundsensibiliserade personer¹².

Upp till 70 % av alla är som är sensbiliserade mot hund har IgE antikroppar mot  Can f 5 men i lägre nivåer än Can f1. Can f5 har nyligen visats vara vanligt förekommande hos monosensibiliserade personer utan kliniska symptom vid hundkontakt¹³. Den kliniska betydelsen av förekomst av IgE-antikroppar mot de olika hundkomponenterna hos barn och ungdomar är inte säkerställd.

Detta till skillnad från patienter med allergi mot katt där betydelsen av IgE-antikroppar mot olika kända kattallergen är mer väldokumenterade. Så återfinns IgE antikroppar mot kattens (Felis domesticus) huvudallergen Fel d 1(uteroglobin) hos upp till 95 % av alla kattallergiska barn¹⁴. IgE-nivån mot Fel d 1 är också högre bland barn med astma än bland barn med rinit vilket gör IgE mot Fel d 1 till en tänkbar riskmarkör för astma¹⁵. Många patienter är sensibiliserade mot flera pälsdjur och den kliniska relevansen av en sådan polysensibilisering är oklar.

Vid diagnostik och utredning av luftburen allergi betraktas provokation som ”golden standard"¹⁶. I praktiken utförs provokationer sällan då de är resurskrävande och riskerar att medföra obehag för patienten. Basofilaktiveringstestet CD-sens undersöker aktivering av den basofila cellen efter exponering för allergen. Det ger ett mått på basofilens allergenkänslighet.

Tidigare studier pekar på att känsligheten hos basofiler korrelerar med känsligheten i luftvägarna vid bronkiell provokation¹⁷, och att hög allergenkänslighet kan associeras med svår allergisk astma¹⁸.

Huvudsyftet med detta projekt är att undersöka förekomsten och den kliniska betydelsen av IgE-antikroppar mot allergispecifika komponenter hos barn och ungdomar som är sensibiliserade mot hund. Målet är att identifiera sensibiliseringsmönster som kan associeras till symtom som astma och rinit. I anslutning till detta vill vi även undersöka om CD-sens har en plats i diagnostiken av hundallergi.

1. Hur är fördelningen av IgE-antikroppar mot allergispecifika komponenter bland barn och ungdomar med klinisk hundallergi?
2. Hur ser fördelningen av IgE-antikroppar mot allergispecifika komponenter ut bland hundmjällsensibiliserade men asymptomatiska barn och ungdomar?
3. Hur korrelerar svar på CD-sens-analys med kliniska symtom och med IgE-antikroppssvar vid misstänkt hundallergi?
4. Hur vanligt är det med multisensibiliering bland pälsdjursallergiska barn och vilken är den kliniska betydelsen?
5. Vilket/vilka mönster av sensibilisering mot allergispecifika komponenter mot hund talar för en gynnsam allergiutveckling från barndomsår till ung vuxen, och vilka talar för en försämring i luftvägsallergi?

Sambandet mellan allergisk sensibilisering mot hund och klinisk sjukdom har aldrig tidigare studerats så omfattande och detaljerat som i detta projekt. En ökad förståelse för sambandet mellan allergisk sensibilisering mot hund och klinisk hundallergi kommer att förbättra de råd sjukvården ger familjer kring exponering för hund.

Detta kan ha stor betydelse för det enskilda barnets och familjens livskvalitet, men också vara av avgörande betydelse för forskningspersonens framtida yrkesval. Resultaten från detta projekt kan också komma att bidra till förbättrad immunterapi mot hundallergi.

1. Ronmark et al. J Allergy Clin Immunol 2009; 124:357-63
2. Schmitz et al. Int Arch Allergy Immunol 2013; 162:263-70.
3. Linneberg et al. J Allergy Clin Immunol 2000; 106:247-52.
4. Arbes et al. J Allergy Clin Immunol 2005; 116:377-83.
5. Perzanowski et al. American journal of respiratory and critical care medicine. 2002;166(5):696-702
6. Konradsen et al. Pediatric Allergy and Immunology 2014; 25:187-92.
7. Nordlund et al. Allergy 2012; 67:661-9.
8. Polovic et al. Allergy 2013;68:585-92
9. Mattsson et al. J Allergy Clin Immunol 2009; 123:362-8.
10. Curin et al. International archives of allergy and immunology 2011;22(5):454-61.
11. Nilsson et al. Methods 2014; 66:86-95.
12. Saarelainen et al. Clin exp Allergy 2004 Oct;34(10):1576-82.
13. Asarnoj et al. J Allergy Clin Immunol 2015 Dec 10. pii: S0091-6749(15)01574-2. doi: 10.1016/j.jaci.2015.09.052. [Epub ahead of print]
14. van Ree et al. J Allergy Clin Immunol 1999;104:1223-1230
15. Gronlund et al. Clin Exp Allergy 2008;38(8):1275-81
16. Agache et al. J Allergy Clin Immunol 2015; 4;355-365
17. Konradsen et al. Pediatric Allergy and Immunology 2012;23(4).376-84
18. Dahlén et al. Clin Exp Allergy; 2011;41(8):1091-7