AllmänhetVårdpersonal
EAACI 2015 - Idrott och astma

Symposium om idrott och astma

Referat från EAACI, skrivet av DL Björn Stridh

Professor Kai-Håkon Carlsen, Oslo Universitet, inledde med att tala om hur luftvägarna reagerar vid träning under extrema förhållanden.

Det finns flera mekanismer som ger upphov till ansträngningutlöst bronkkonstriktion, exercise induced bronchoconstriction (EIB), vid träning. Fysisk träning i kall väderlek ger en ökad ventilation av kall luft som kyler ned luftvägarna. Nedkylningen orsakar ett parasympatiskt påslag i bronkerna med en sekundär bronkkonstriktion.  Receptorer i bronkialslemhinnan skickar signaler till parasympatiska ganglier och CNS som i sin tur stimulerar glatt muskulatur i luftvägarna till kontraktion och submukösa körtlar till ökad slemproduktion. Acetylkolin i de små luftvägarna triggar också en inflammation via frisättning av kemotaktiska och proinflammatoriska mediatorer.
Den ökade ventilationen i luftvägarna vid träning leder till en uttorkning av slemhinnan i luftvägarna. Uttorkningen ger en ökad osmolaritet i slemhinnan vilket leder till en bronkkonstriktion.  Även nedkylning av ansiktet har visat sig kunna ge upphov till bronksammandragning.

Vid fysisk ansträngning i -20° jämfört med +18° har man kunnat påvisa en ökad bronkkonstriktion med sänkt FEV1, sänkt syreupptagningsförmåga och lägre fysisk kapacitet. Man har däremot inte kunnat se någon ökad bronkkonstriktion vid träning på hög höjd (2500m), däremot en nedsatt prestationsförmåga pga det minskade syrgasupptaget. Träning i fuktigt luft jämfört med träning i inomhusluft ger ett ökat syreupptag och det verkar som den fuktiga luften skyddar mot bronksammandragning.

Idrottande i vissa miljöer har visat sig ge ökad risk för astma. Exempel på detta är träning i ishallar med kyla i kombination med ökad mängd fina och ultrafina partiklar. Ett annat exempel är en ökad astmaförekomst hos simmare pga. klorexponering.
Idrottare som tränar uthållighetsträning löper större risk att drabbas av astma. Teorin bakom idrotts astma är att idrottaren vid uthållighetsträning och tävling har upprepad ökad minutvolym och en ökad exponering för omgivande luft, exempelvis kyla, luftföroreningar eller kemikalier. Detta orsakar epitelskador och en ökad inflammation i luftvägarna. Man får även en ökad parasympatisk tonus i luftvägarna och en ökad bronkiell hyperreaktivitet. Sammantaget leder detta till en ansträngningsutlöst bronkkonstriktion .

Av antalet personer som dog under idrottsutövning under åren 1993-2000 var 23%, 60 dödsfall, orsakade av astma. Av dessa 60 astmatiker hade bara 3 någon form av underhållsbehandling för sin astma.

Professor Leif Bjermer, Lunds Universitet, höll ett föredrag om biomarkörer vid ansträngningsutlöst brokkonstriktion.

Man har kunnat påvisa att barn med astma har en större minskning i FEV1 vid ansträngning om de har högre halt av utandad kväveoxid(NO) i utandningsluften. Man ser även att personer med ökad eosinofili i blodet har en ökad risk för fall i FEV1 vid ansträngning.

Hyperreaktivitet hos norska skidåkare mätt med både direkt och indirekta provokationsmetoder kunde inte förutsäga vilka som hade astmasymtom vid idrottsutövning.  Skidåkare har förhållandevis lite allergi och eosinofil inflammation i luftvägarna. Man ser förändringar i lungornas basalmembran, men dessa förändringar har inte visat sig ha någon korrelation till astmasymtom.

Vid testning av collegestudenter i USA som tävlade i sporter som krävde hög respektive låg lungventilation såg man att EIB mätt med torrluftsprovokation var lika vanligt i båda grupperna, men gruppen med hög lungventilation rapporterade i högre utsträckning astmasymtom.

Man har identifierat oxidativ stress som en viktig faktor i idrottsastma. Graden av oxidativ stress beror på typen av idrott. Det verkar som regelbunden träning kan öka toleransen mot oxidativ stress och antioxidanter tex C-vitamin kan minska fettperoxidering.

Dr Matteo Bonini, Sapienza University i Rom höll ett föredrag om hur man kan förbättra screening och diagnostisering av anstängningsutlöst astma hos elitidrottare.

Det är vanligare med astma och EIB hos elitidrottare än hos normalbefolkningen. Om man har symtom såsom andningsbesvär vid träning, hosta, pip i luftvägarna, trängsel i bröstet eller ökad slemproduktion bör en spirometri med reverstest göras.
Om spirometri inte kan påvisa någon reversibilitet bör man gå vidare med någon form av provokation för att se om man kan inducera en bronkkonstriktion.  EIB definieras som ett fall i FEV1 >10% efter ansträngning eller inhalation av torrluft , eller ett fall på >15% efter Mannitolinhalation.

EILO (excercised induced laryngeal obstruction) är en vanlig differentialdiagnos till ansträngningsutlöst astma. EILO är ett samlingsnamn för obstruktion av luftflödet i larynx i samband med ansträngning. Det kan tex bero på paradoxal stängning av stämbanden vid inandning,  sk vocal cord dysfunction (VCD), men kan även orsakas av andra tillstånd som ger obstruktion i larynx vid ansträngning.
EILO uppkommer oftast plötsligt vid max ansträngning och går över relativt snabbt vid vila. Astmaorsakade andningssvårigheter kommer ofta efter en stunds ansträngning eller efter avslutad ansträngning och symtomen varar längre. B2-stimulerare brukar ha bra effekt på astmasymtom, men inte på symtom orsakade av EILO. Gold standard för utredning av EILO är undersökning med fiberskop vid löpning på löpband.

Studier gjorda på olympier visar högre förekomst av allergi och astma än hos normalbefolkningen. Man ser en kraftig ökning av astma hos Australiensiska olympier från 10% 1976 till 22% 1996 och hos Amerikanska olympier från 4% 1884 till15% 1996. En studie gjort på Italienska olympier visade att sensibiliseringen för luftburna allergen ökat från 33% år 2000 till 59% år 2008 och andelen med EIB ökade från 11% till 17%. Allergier leder ofta till ökade antal infektioner hos idrottare, framförallt övre luftvägsinfektioner.

Feldiagnos av astma hos elitidrottare är vanligt. Det har visat sig att symtom är ett dåligt mått för att detektera ansträngningsutlöst bronkkonstriktion hos denna grupp.
Även om allergisk sjukdom inte hindrar att man kan bli framstående i en idrott, så kan avsaknaden av diagnos påverka den fysiska prestationsförmågan negativt. Behandlingen av allergi hos idrottare ska vara säker och den ska inte påverka prestationsförmågan och läkemedlen ska inte vara dopingklassade.

Dr Bonini menar att det finns bra kriterier för att definiera ansträngningsutlöst astma, men hos elitidrottare har det visat sig vara svårt att ställa korrekt diagnos baserat på symtom och basala lungfunktionstest. Det finns ingen koncensus om vilket bronkialprovokationsmetod man ska använda för att påvisa EIB. För att förbättra diagnostiken av astma och allergi hos elitidrottare har ett frågeformulär tagits fram. Formuläret AQUA(Allergy Questionnaire for Atheletes) är validerat och består av 25 frågor om träningsfrekvens och intensitet, eventuella tidigare allergier, tidigare medicinering, heriditet, infektionskänslighet mm. AQUA har visat sig vara ett enkelt och tillförlitligt verktyg för att uppmärksamma risk för allergi och astma hos elitidrottare.