Diagnos av KOL

Diagnosen KOL fastställs genom mätning av lungfunktionen, s k spirometri, som skall ske både före och efter inhalation av luftrörsvidgande läkemedel. Det är inte möjligt att ställa diagnosen KOL-diagnos om inte spirometri utförs.

Om spirometrin visar att luftflödet genom luftvägarna är nedsatt har den undersökte en s k obstruktiv lungfunktionsnedsättning. Om lungfunktionen fortfarande är nedsatt efter inhalation av luftrörvidgande läkemedel är obstruktionen kronisk och liktydig med kroniskt obstruktiv lungsjukdom. Observera att även astma är en obstruktiv lungsjukdom men att inhalation av luftrörvidgande läkemedel normaliserar lungfunktionen. Astma skulle därför kunna kallas för periodiskt obstruktiv lungsjukdom. Både astma och KOL är kroniska sjukdomar men det är bara KOL som har kronisk obstruktion.

Spirometrin ligger till grund för bedömning av sjukdomens svårighetsgrad, ju sämre lungfunktion desto svårare sjukdom. Personer som har en lungfunktion som understiger 50% av den för ålder och kön normala, dvs den som har förlorat mer än halva sin lungfunktion, anses ha en svår sjukdom.

Vid diagnostik av KOL bör även en lungröntgen, och ibland datortomografiundersökning av bröstkorgen ingå. Dessa undersökningar görs i första hand för att utesluta andra orsaker till symtomen.